På gymnasiet var jag den yngsta i min klass, speciellt när vi gick i den sista klassen som tog studenten, jag har aldrig varit en som har kvar vänner från början, men jag har alltid tänkt blanda in i publiken (andra) .
Jag har alltid kallats klassens bebis, det beror på att jag var 3-5 år yngre än de i min klass, mina klasskamrater visste detta eftersom vår klasslärare då hade alla våra födelsedagar i sin skötare, och vi var alla troligen för att se vem som är äldre än vem när någon av oss blev ombedd att ta med registret från lärarkontoret.
En halvtidsprovperiod gav matematikläraren om koncentrationsområde, där gav oss specifika ämnen att studera, vilket vi alla gjorde som grupp i klassen, så dagen för matematikprovet kom, vi satte oss alla för att skriva provet , testet var tufft även med det koncentrationsområde läraren gav oss några dagar innan, vid ett tillfälle såg läraren att de flesta av oss inte skrev igen och vi tittar åt vänster och höger, jag antar att han visste vad han ställde upp för oss var knepigt, så vid ett tillfälle lämnade han klassen och bad oss vara på vårt bästa sätt tills han kom tillbaka, se oss rusa, vi reste oss alla och samlades runt ett bord och matematikerna bland oss började lösa frågorna som vi tyckte var svåra , Det var i det ögonblicket jag märkte att jag hade löst nästan alla mina egna frågor och bara behövde hjälp med bara två medan andra fortfarande hade några fler frågor att lösa och inte för att jag inte löste mina återstående två frågor, jag var inte så säker på svaret , för vår matematiklärare hade en policy att alltid ays kan de som missat en fråga, och jag ville inte att det skulle hända, så läraren gjorde ett högt ljud innan han gick in i klassen igen, om han såg oss göra något verkade han inte ha något emot det, han började bara sjunga en väldigt skrämmande låt, men jag hade redan fått min egen lösning på de återstående två frågorna, så jag tog upp mitt kalkylblad först alla ögon var på mig.😲
