Jag läste inlägg om utländska fack och som regel författarna till pensionen är ganska välutbildade människor som inte kan svara med ödmjukhet. Och detta är det enda sättet att tillräckligt förklara en person för honom på ett annat språk, att det inte är en rättighet.
Varifrån jag vet. Detta förstod jag samtidigt när fallet beslutade att slå mig i ansiktet för den ständiga vagnen i min lägenhet.
Lördag ytpo. Tyst innergård i det gamla stadsdistriktet. Maskinen är liten, allt faller ut efter en veckas arbete. Tishina. Jag hörde från gatan en klagande röst från
Lämnar på balkongen. Till höger, mellan andra och tredje våningen, är ledningen till väggen en svart unge. Händer som fångar på benen, benen - bakom taket. Man-payk, jävla. Den andra, samma typ av armband, försöker hålla det, hålla det säkert för jackan.
Killar, vad fan gör du här. Vi kompenserar här
Jag sprang ut på gården, kom ut från kapp repet, kastade den in i fönstret med detta armband. Att hon blev hren vet att jag ska göra det, och vi rensade de fattiga på marken. Kom igen, berätta, bergsklättrare ...
Det visade sig att den lilla isen från den närliggande uppfarten hade anlitat två tadjiker för reparation, sa jag snart, jag stängde järndörren på nyckeln och förlorade tiden. Eftersom han inte hade hållit dieterna på vattnet skickade han till Tajiks genom ett fönster för att evakuera.
Deltagarna krävde allt fall.