Intelligens är något som driver och motiverar varje människa. För att elever ska känna sig motiverad att engagera sig i skolarbete är det viktigt att man intresserar sig för hur deras intellektuella styrkor används. Bara en lärare som har gjort en uppdaterad bedömning av vad en elev för tillfället använder sin intelligens till kan kartlägga hennes eller hans proximala utvecklingszon (Westlund 2011).
En artikel i Svenska Dagbladet 10 oktober 2011 får stå som ett inledande exempel på det som avhandlas i denna uppsats. Den 15-åriga Ruben har enligt artikeln under hela sin skolgång ansetts vara stökig och har haft svårt att koncentrera sig. Han fick ingenting gjort på lektionerna och blev klassad som ett problembarn. Att han alltid har haft lätt för matematik visste lärarna om, men de hade inte lyckats nå honom med sin undervisning. Under ett sommarlov på högstadiet fick han i läxa att räkna 36 sidor i matteboken. Han gjorde färdigt uppgiften på en dag. Efter den dagen förstod föräldrar och lärare Rubens speciella förmåga och idag uppmuntras den i hans skolgång. Idag är han flera år före sina klasskamrater i matematikämnet (Lagerblad 2011).
Problemet med att barns speciella förmågor inte tas tillräckligt tillvara i skolorna håller på att aktualiseras i Sverige. En kategori elever som ofta har speciella förmågor är barn med Aspergers syndrom (AS) (Asperger 1944). Ett av de mer tydliga särdragen hos personer med detta syndrom är ett specialintresse som upptar stora delar av dessa personers vakna tid. Dessa intressen anses ofta av omgivningen vara enerverade besattheter som negligeras eller motarbetas.
Forskning påvisar att det är en framkomlig väg att uppmuntra barn med AS att utveckla sitt specialintresse (Treffert 2010). Därför finns det skäl att som professionell försöka förstå specialintressets funktion för elever med AS. Det finns också skäl att hitta sätt att integrera specialintresset i den dagliga undervisningen.
Syfte
Vår studie syftar till att öka kunskapen om specialintresset hos personer med AS. Vi undersöker den narrativa strukturen hos en berättelse som en person med AS delger oss utifrån sitt specialintresse. Genom en detaljerad förståelse av specialintresset skapas en ingång till att förstå personens tankevärld. Det ger också möjligheter att skräddarsy undervisningen med ämnesinnehåll som specifikt utnyttjar den glädje och motivation som finns i att ägna sig åt specialintresset vilket också är en del av vårt syfte.
Frågeställningar
Hur gestaltar sig specialintressets narrativa struktur?
Vad finns det för innebörder och detaljer i berättelsen?
Vilken mening har berättelsen för berättaren respektive hans lyssnare?
Hur kan vi använda oss av specialintresset i lärmiljön?
Bakgrund och teori
Nedan kommer vi redogöra för den tidigare forskning som ligger till grund för denna uppsats. Först tas ett grepp om inkluderingstanken och det relationella perspektivet, och hur detta påverkar personer med AS i deras skolsituation. Sedan kommer ett fördjupat stycke om specialintresset hos personer med AS. I slutet av avsnittet beskrivs socialkonstruktivismen som ett sätt att tolka och förstå vår resultatdel i förhållande till den tidigare forskningen.
Inkludering och ett relationellt perspektiv
Inkludering är ett begrepp som växt fram ur samtalet kring begreppet integrering. Ordet integrering är starkt förknippat med normalisering och assimilering, alltså att de avvikande anpassas till att likna det ”normala”. Inkludering innebär snarare ett deltagande i en vidare mening. Detta deltagande möjliggöras genom att samhället anpassas utefter det avvikandes behov. Det sker genom att förutsättningar skapas för att alla ska ha en adekvat funktionsförmåga (Haug 1998). Begreppet inkludering är knutet till en uppfattning om social rättvisa och demokratiskt deltagande. Haug (a.a.) menar att skillnader mellan elever bör beaktas när man planerar och genomför pedagogisk verksamhet. Lärarna behöver då en bred och djup kunskap om elevers förutsättningar. Emanuelsson (2004) menar att det är en utmaning att skapa en inkluderande undervisning där alla elevers behov tillgodoses inom ramen för den sammanhållna gemenskapen. Personal måste kunna samverka på ett professionellt sätt och vara väl insatta i varje elevs svårigheter såväl som styrkor för att på bästa sätt kunna erbjuda den pedagogik som krävs.
Förknippat med integreringstanken finns vad Persson (2007) kallar kategoriskt sätt att förstå funktionsnedsättningar. Detta innebär att svårigheter hos personer med funktionsnedsättning förstås och talas om som individbundna problem. I dagens praktiska verksamheter är det kategoriska tankesättet fortfarande vanligt, men under de senaste åren har ett relationellt synsätt blivit allt vanligare. Inom detta synsätt betonas att funktionsnedsättningar bör förstås som kontextuellt betingade. De skapas alltså i samspel mellan en människa och hennes miljö. Det finns en koppling mellan det relationella perspektivet och inkluderingsbegreppet. Med en relationell syn på funktionsnedsättning kan vi skapa en inkluderande skola.
Inkludering och Aspergers syndrom
Det ovanstående kan belysas i relation till elever med AS. AS är en diagnos som baseras på individbundna symtom. Om vi i skolan inte gör en egen aktiv omtolkning av elevens funktionsförmåga så finns risken att vi betraktar personen ur ett kategoriskt perspektiv där vi förklarar hennes eller hans svårigheter med hjälp av diagnosen. För att skapa en relationell förståelse för personer med AS tar vi hjälp av forskning som ger en annan bild av personer med diagnosen.
Den styrkebaserade modell som Winter-Messiers med forskarkollegor (2007) lägger fram för AS är exempel på sådan forskning. Länge har fokus legat på de brister personer med AS uppvisat i jämförelse med andra jämnåriga. En relationell förståelse av en person med AS som är användbar i skolan tar istället fasta på att kartlägga situationer där funktionsförmågan är hög. Det har visat sig att specialintresset då erbjuder möjligheter.
Att förstå specialintresset hos personer med Aspergers syndrom
Omkring 90 % av barn, ungdomar och vuxna med AS har ett specialintresse (Winter-Messiers 2007). Dessa intressen kan handla om allt ifrån Rommels ökenkrig till tarantellor. Winter-Messiers (a.a.) menar att trots att specialintresset är en av de mest karakteristiska markörerna för AS, är det tämligen outforskat. En förklaring författaren ger är att dessa specialintressen i hög utsträckning betraktas som irriterande och socialt hämmande av föräldrar eller bekanta till personer med AS. Dock är det fel att betrakta dessa specialintressen1 som hobbys som angränsar till det besatta. Snarare bör de förstås som en lins genom vilken personen ifråga ser världen (a.a.). Trots att omvärlden ofta reagerar negativt på SIA, är det viktigt att förstå att personer med AS finner sin motivation i sitt SIA. De anser inte heller att deras så pass djupa intresse för något ofta väldigt specifikt, skulle vara någonting annorlunda. Tvärtom menar Winter-Messiers (a.a.) att personer med AS ofta upplever positiva känslor såsom entusiasm, stolthet och glädje när de ägnar sig åt intressena. Dessa aktiviteter kan också hjälpa dem att reglera stresskänslor, oro och frustration. En annan aspekt av SIA är att personerna ifråga ofta får ett mer sofistikerat språk i samband med att de talar om intresset (a.a.). Studien visade också på att informanternas kroppsspråk blev mer finmotoriskt och att ögonkontakten mellan intervjuaren och informanten ökade.
Svårigheten för omvärlden att hantera SIA kan exemplifieras med hjälp av utsagor från den studie som Winter-Messiers genomförde 2005, där 24 unga människor med AS intervjuades om deras intressen. Även föräldrarna intervjuades och många av dem var oroliga för sina barns besatthet. En morförälder gick så långt som att säga att ”this kid is going to fail in every way in this world, unless he gets help [to reduce the obsession with the interest]” (a.a.). Detta visar tydligt den diskrepans i inställning som finns mellan personer med AS och de anhöriga. Denna diskrepans innebär att personer med AS ofta drar sig för att berätta om sitt intresse, eftersom de är osäkra på reaktionerna de kan komma att få.
Författaren menar att personer med AS definierar sig själva genom SIA. I förlängningen innebär detta att om föräldrar, anhöriga eller lärare förnekar dessa personer att hålla på med SIA eller förminskar betydelsen av intressen för dem, förnekar vi också deras identitet (a.a.). Eftersom skolan är en så pass stor del av unga människors liv, är det oerhört väsentligt att man lyckas integrera SIA i vardagen i skolan. Det är avgörande för motivationen. Författaren menar också att SIA kan integreras i all form av undervisning, och att detta är viktigt för att man på sikt skall kunna se den fulla potential som personer med AS faktiskt besitter (a.a.). Vidare poängterar Winter-Messiers att SIA kan vara nyckeln för personer med AS att faktiskt lyckas i samhället, men är medveten om att detta kräver mycket av föräldrar och lärare. Att ha med SIA i utbildningen är betydelsefullt också eftersom specialintresset ofta inkorporeras i planer för det framtida yrkeslivet.
Till diskussionen om specialintresset kan man koppla det spektrum av savantförmågor som Treffert (2010) föreslagit. I spektrumets första kategori handlar det om att samla på fakta och upplevelser kring specialintresset. I den andra kategorin finns en påtaglig skicklighet och intelligens kopplat till specialintresset särskilt i jämförelse med hur personen fungerar i andra sammanhang. Den tredje kategorin är det fråga om en häpnadsväckande förmåga som skulle vara mycket anmärkningsvärda även om den fanns hos ett barn utan funktionshinder. I samtliga fall är savantförmåga förknippat med en massiv minneskapacitet. Treffert (2010) menar också att en person med autism kan utveckla sin kreativitet inom ramen för sin speciella förmåga.
Socialkonstruktivism – ett teoretiskt ramverk
Vi har valt att använda oss av ett teoretiskt perspektiv från den sociala konstruktivismen (SK). SK erbjuder både en metateori och en mångfald sociala praktiker användbara för kvalitativ forskning. Bland de sociala praktikerna finns narrativa och kollaborativa ansatser (Gergen 2009). Den narrativt kollaborativa ansatsen möjliggör ett kollektivt meningskapande utifrån förståelsen att all mening bygger på relationer (a.a.). Kunskap är en inneboende kvalitet i sociala sammanhang. Därför behöver en forskare som är intresserad av att kartlägga kunskap inom ett område själv vara en jämbördig samarbetspartner i sammanhanget. Forskaren med ett förhållningssätt från SK rör sig därför bort från expertrollen med den asymmetriska maktrelationen till en mer symmetrisk relation med basen i ett samarbete. De som studeras i det här perspektivet har mer rollen som medforskare, som aktiva och jämbördiga parter i samspel, än att som studieobjekt (Haug 1998, Gergen 2009).
Med SK som övergripande perspektiv väljer vi att ta hjälp av några begrepp från symbolisk interaktionism (SI), som är en av de idétraditioner som bidragit till att forma SK. Symbolisk interaktionism (SI) är ett viktigt perspektiv i den samhällsvetenskapliga forskningen om funktionsnedsättningar (Szőnyi 2007). Centralt i SI är att människor är sammankopplade och utövar ett oupphörligt och ömsesidigt inflytande på varandra (a.a.). Enligt SI har varje människa ett själv som ger en upplevelse av ett jag. Självet konstrueras i ett narrativt och självbiografiskt begreppssystem som innehåller episoder från nutid, dåtid och framtid. Berättelsen har en naturligt meningsskapande funktion (Jensen & Jensen 2007). Människan föds som en meningssökande varelse som förväntar sig att tillvaron ska vara meningsfull (a.a.). Mening är något som håller ihop såväl en berättelse som ett själv. Berättelsen finns i nuet och delas i en kollektiv process där lyssnarna empatiserar med berättaren (Trost 2004).
Att ta del av en berättelse är att sätta sig in i en annans föreställningsvärld, eller som vi ska se i det här fallet, snarare hans eller hennes symboliska universum. Berättelsen har en ”intrig” som innehåller en brytpunkt av exkludering ur en gemenskap. Intrigen löses genom att huvudpersonen inkluderas i ett gott sammanhang igen (Jensen & Jensen 2007). För att hålla ihop en komplex berättelse är intelligens en förutsättning. Intelligens är i SI en social process och ett verb. Man är således inte intelligent, utan man intelligensar tillsammans (Trost 2004). Att få berätta en berättelse är i det här perspektivet att få vara aktivt delaktigt i ett socialt sammanhang där man själv får ha kontroll på situationen. I den processen skapas också en förmåga att intelligensa tillsammans med andra något som kan stärka självbilden hos berättaren. Självbilden hänger ihop med spegeljaget, som är en konsekvens av hur man har blivit bemött, uppmärksammad och speglad av andra människor.
Det har visat sig att personer med AS gillar att berätta om sina specialintressen. Det förklaras med att personen då får tillfälle att intelligensa tillsammans med andra. En studie med syfte att ta del av en berättelse om ett specialintresse ligger i linje med en ambition som finns i SK; forskningen i sig ska vara en kraft för att förbättra och stärka sociala sammanhang såväl som enskilda personers självkänsla (Kvale 2009).
Metod
I detta avsnitt redogör vi för hur datainsamling och analys av intervjumaterial har genomförts. Då vi har gjort en fallstudie med bara en informant, väljer vi att i resultatet göra direkta referenser till honom. Vi använder oss av det fingerade namnet Viktor.
Förarbete
Vi valde att använda kvalitativa intervjuer för att få en inblick i Viktors specialintresse. Enligt Hellberg (2007) är det inga större metodologiska skillnader på att intervjua en person med Aspergers syndrom i jämförelse med att intervjua en neurotypisk person.
Inför intervjuerna kom vi överens om målsättningen att bemöta vår informant så att han känner sig som en expert på sitt område. Kvale (2009) menar att det mest centrala vid intervjuer är att förbereda sig för mötet med den specifika person som ska intervjuas. Därför ägnade vi en del tid åt att förbereda oss för hur vi skulle bemöta Viktor i intervjusituationen. Vi enades om att eftersträva ett responsivt och uppmuntrande sätt att samspela med honom.
Genomförande
Vår datainsamling skedde under tre tillfällen á 60 minuter varav omkring 20 minuter spelades in vid varje tillfälle. Intervjutillfällena ägde rum på samma tid och veckodag under tre skolveckor. Vi träffade Viktor på hans skola. Detta var ett aktivt val för att försöka skapa en miljö där han kände trygghet. Under intervjutillfällena var också Viktors elevassistent med vilket vi förmodar bidrog till ytterligare trygghet för Viktor.
Med ett responsivt bemötande under intervjuerna menas att vi försökte koppla intervjufrågorna till saker som Viktor redan hade berättat om. Responsiviteten medförde också att vi kontinuerligt ställde kontrollfrågor för att säkerställa att vi uppfattat vad Viktor menade på ett korrekt sätt. Vi tog också Viktors välbefinnande i beaktande i det avseende att vi tog små pauser när vi läste av att Viktor såg trött ut.
Vi kom till det första intervjutillfället med endast en, öppet formulerad fråga. Syftet var att få Viktor att börja berätta om sitt specialintresse. Det här stämmer överens med Kvale (2009) som föreslår att man vid narrativa analyser frågar efter en berättelse vid intervjutillfället. Till det andra, samt till det tredje intervjutillfället hade vi formulerat följdfrågor för att få en mer nyanserad och komplett bild av Viktors berättelse.
Transkribering av materialet skedde i direkt anslutning till respektive tillfälle. Detta för att vitala detaljer som kroppsspråk, betoningar och andra omständigheter inte skulle glömmas bort (Mikael, please!).
Analysmetod
Narrativ analys var ett naturligt val eftersom Viktors specialintresse till sin natur är en berättelse. Ett narrativ är berättelse och enligt Szőnyi (2007) har berättelsen både betydelse för en människas egen förståelse och för hennes delgivande av sin förståelse till andra.
Narrativa analyser har fått ökad betydelse de senaste decennierna (a.a.).
Till struktur för vår resultatdel väljer vi att använda Murrays (2003) modell för narrativa analyser (Kvale 2009). Det första steget är att finna berättelsen grundstruktur. En klassisk saga kan ha grundstrukturen att en prins möter en utmaning som han bemästrar och belönas med att få prinsessan och halva kungariket och leva lycklig med henne i alla sina dagar. Vi börjar analysen med att hitta en motsvarande grundstruktur i Viktors berättelse. I det andra steget undersöker vi berättelsens relation till oss lyssnare. Vi utreder när berättelsen utspelar sig i förhållande till vår verklighet och vad fyller den för funktion för oss. I det tredje steget fördjupar vi oss i berättelsens handling. Vi beskriver mer i detalj vad det är som händer, och vilka utmaningar som får sin lösning i berättelsen. I det fjärde steget undersöker vi närmare vissa centrala detaljer i berättelsen som vi anser vara särskilt intressanta. Slutligen i det femte steget så tar vi oss tillbaka till nutiden och undersöker vilken betydelse berättelsen kan ha för oss idag och inte minst för Viktor själv. I rapporten väljer vi att sedan sätta ihop steg två och fem samt steg tre och fyra eftersom detta gör texten mer sammanhängande.
Etiska överväganden
Vid intervjuer med ungdomar är det särskilt betydelsefullt med ett uppmuntrande bemötande och respekt för individens kompetens. Man bör även tänka långsiktigt på konsekvenserna som studien har för informanterna (a.a.). Att intervjua personer med AS rekommenderas i tidigare forskning (Frith 1998, Winter-Messiers 2007). Vi eftersträvade att i enlighet med socialkonstruktivismen designa studien för att skapa positiva situationer och konsekvenser.
Vi hade en etablerad relation med informanten innan studien påbörjades (jmf Gustavsson 2007). Viktor tillfrågades om han ville delta i studien och bli intervjuad om hans rymdberättelse. Därmed uppfyllde vi kriteriet på informerat samtycke. Därefter tog vi kontakt med skolan via skolkuratorn som efter att ha fått rektorns samtycke satte oss i kontakt med Viktors lärare. Hon samtyckte till studien när hon fick veta att vi specifikt skulle intervjua Viktor om hans specialintresse. Läraren informerade vårdnadshavarna om att Viktor skulle delta i studien.
Resultat
Viktor inleder sin berättelse med att klargöra att hans rymdskepp existerar som en fantasi samt som modeller. I dagsläget finns 60 rymdskeppsmodeller färdiga. ”Rymdskeppen är stora i fantasin men små i verkligheten” förklarar Viktor. Det finns två parallella berättelser. Den första handlar om hur de tre Joakim börjar planera och bygga rymdskepp. Den andra handlar om den färdiga rymdcivilisationen.
Berättelsen om de tre Joakim
Den första Joakim föds år 2010 och arbetar med att bygga modeller för rymdskeppen under hela sitt liv. Han skriver också boken om ”våra allra bästa rymdskepp”. Vid 70 års ålder belönas han med nobelpriset. Han har då träffat de två andra Joakim och de bygger tillsammans upp industrier för att tillverka rymdskepp. De formulerar även lagar som styr livet i den framtida rymdskeppsbaserade civilisationen. Det tar emellertid omkring tusen år innan de första rymdskeppen är färdigbyggda.
Berättelsen om rymdcivilisationen
I Viktors berättelse sker sedan ett hopp i tiden och vi befinner oss nu i en avlägsen framtid där rymdcivilisationen redan existerar i full skala. Den består av ett närmast oändligt antal rymdskepp3 som samverkar för att skapa en människovänlig miljö i rymden. Den framtida rymdcivilisationen är en demokrati utan president. ”Man bestämmer tillsammans”. Det finns också en lagbok och ett flertal kungar som tar order från partierna. Kungarna ser till att ordningen upprätthålls på rymdskeppen i närheten. Emellertid är det inte så ofta något farligt händer eftersom de tre Joakim såg till att bygga in automatiska säkerhetsfunktioner i rymdskeppen som förhindrar att de deltar i konflikter eller krig mellan människor. Dock kan det förekomma strider mellan människor och andra livsformer.
Det finns miljoner miljarder människor. Den arbetande människan är berättelsens hjälte. Efter att hon eller han gått ut skolan är det dags att ta jobb på något av arbetsrymdskeppen. Med arbetsdräkten på liknar man Buzz-Lightyear4, och i första vändan jobbar man omkring tjugo år på dessa skepp. Att bo och arbeta på ett rymdskepp skiljer sig emellertid inte så mycket från att vara på en planet. Även om man ibland får ta på sig rymddräkten för att gå ut på uppdrag, som exempelvis att reparera något, så är man ofta inne i rymdskeppets ”fläck”. ”Fläcken” är en gigantisk snurrande skiva vars yta är mycket lik en planet. När skivan snurrar skapas gravitation som pressar ut mot ytan enligt samma princip som tvätt pressas ut mot trummans yta i en centrifugerande tvättmaskin. Det finns landskap som liknar de vi har på jorden och en himmel. Man kan till och med åka flygplan och bada i havet inne i fläcken. När man är ledig från jobbet kan man gå på disco eller åka och bada i badhus. De flesta sakerna liknar det som finns på jorden idag, fast är större. Exempelvis tar vattenrutschbanan upp till två timmar att komma igenom.
När man har jobbat i omkring tjugo får man råd att köpa en biljett till ett paradisrymdskepp där man kan stanna ungefär lika länge. På paradisrymdskeppet uppfylls ens önskemål i form av fantastiska upplevelser. Man har en stor lägenhet med många fina saker och det finns massor med fantastiska aktiviteter. Bland annat finns sommarlandsliknande ”mystiska världar” som man kan besöka. Efter de tjugo åren på paradisrymdskeppet är det dags att åka ut och jobba en period igen.
Rymdskeppscivilisationen samarbetar också med olika planeter. Exempelvis finns det en planet som Joakim upptäckte och målade en tavla av som heter Flypotus. På Flypotus bor enbart män och de håller alla på med vetenskap av olika slag. Flypotus har en måne som heter Poter och där bor det bara kvinnor som även de arbetar med forskning.
Rymdskeppens samarbete – berättelsens handling
Det centrala i Viktors berättelse är de olika rymdskepp han bygger modeller av och ger olika funktioner. De tillfällen vi har träffat honom har beskrivandet av dessa rymdskepp tagit upp stora delar av tiden, och antalet olika modeller är stort och det uppfinns hela tiden nya. För att få en inblick i denna del av hans berättelse, beskriver vi nedan några av alla de rymdskepp han pratat om och visat bilder på.
När Viktor ska förklara hur rymdskeppen samarbetar ritar han först en galax med spiralarmar. Sedan prickar han med en penna in hur det bland stjärnorna i galaxen finns samlingar av rymdskepp som kallas för stim eller svärmar. I ett stim finns ett närmast oöverskådligt antal rymdskepp. Dessa stim får en inre struktur genom att ett stort antal rymdskepp som heter Glaspölar sätts ihop. Glaspölsstrukturerna kan vara flera ljusår i diameter. På frågan om hur glaspölsstrukturen skulle se ut ”om man skulle befinna sig ett ljusår bort” så svarar Viktor att ”det skulle se ut som en bild”. För att föreställa oss detta kan vi tänka oss att vi närmar oss en svärm som är så långt bort att den ser ut som en liten prick. När vi närmar oss och pricken växer så ser man att den tar formen av en tredimensionell hamburgare. Det går nu att flyga in i hamburgaren och få syn på de individuella glaspölsskeppen som är kubiska med en sida på bara är ett par mil. De har en fläck och fyra kulraketer och lyser i olika färger. De används framförallt som arbetarbostäder och bilden de föreställer kan ha vilken form som helst.
De rymdskepp som samlar ihop byggmaterial såsom gaser, kemikalier, stenar och rymdstoff, till den enorma produktionen av rymdskepp heter Kosmer 5 och Löpsubaletten. Materialet forslas till konstruktionsrymdskepp som exempelvis Röda Kårnien. Att bygga ett rymdskepp tar hundra till tusentals år och Röda Kårnien har kapacitet att bygga 1588 rymdskepp åt gången. När Kosmer 5 och Löpsubaletten samlar material så håller de även rent i rymden så att det inte finns en massa löst flygande saker som rymdskeppen kan krocka med. Om det kommer farliga himlakroppar med hög hastighet så bromsas de upp av stora mängder vatten som sprutas ut av Vattenvulkanen. Vattenvulkanskeppen finns omkring de andra rymdskeppen samt i utkanten av rymdskeppsstimmen.
De flesta stora rymdskepp har laserkanoner till försvar. De har ofta flera raketer. Raketerna fungerar på olika sätt. En typ sprutar helt enkelt ut vatten genom raketen och drivs på så vis framåt. Vattnet hämtas sedan upp av ett annat rymdskepp och återvinns. Rymdskeppen har också reningsverk, elkraftverk, jordbruk och skolor.
Bryter man någon av de regler och lagar som Joakim stiftat, kan straffet bli fängelse. På de amerikanska rymdskeppen är straffen mycket hårda, medan de är lindrigare på de flypotusländska rymdskeppen.
Rymdcivilisationen är stabil i ett tidsperspektiv på miljontals år och det sker en expansion ut i andra galaxer. Människor har sex och förökar sig på det viset. Så fort det blir för många människor och rymdskepp i ett stim så åker de iväg och bildar ett nytt stim på en annan plats. Det förekommer till och med stim som är så stora så att de sträcker sig över flera galaxer.
Från berättelsen till nutid
Vad har då den här berättelsen för funktion för vår berättare och för oss lyssnare? Det första vi kommer att tänka på är att det är en vision om stabilitet i tillvaron. Oändligheten har en trygghetsskapande funktion på det sättet att det känns stort och stabilt. Att tänka sig en mänsklig civilisation som är en del av den kosmiska oändligheten både i tid och i rum kan skapa trygghet hos berättaren.
För oss lyssnare är berättelsen också ett bidrag till samtalet om den hållbara samhällsutvecklingens sociala dimension. Ur ett arbetarperspektiv så finns det inte mycket mening och motivation i dagens samhälle. Man förväntas jobba hårt och många sliter ut sig före pensionsåldern. I jämförelse har rymdberättelsen som tecknats ned här en tydlig arbetarlogik. Här står arbetarens upplevelse i centrum. Man jobbar ett antal år för att belönas medan man ännu är relativt ung och frisk. Det finns en annan samhällslogik med att man får vara på semester mellan 38 och 58 års ålder. Vistelsen på paradisrymdskeppet ger möjlighet till eftertanke och vila, som kan skapa förutsättningar utveckling av goda ledaregenskaper. Man kommer tillbaka ut i arbetslivet igen som en utvilad och klok medelålders människa och kan kanske fungera som en god ledare i en organisation som man tidigare var arbetare i. Man behöver dock inte vara chef efter vistelsen på paradisrymdskeppen enligt Viktor. Han påpekar att ”det är väldigt populärt att vara Buzz-Lightyear”.
En tredje betydelse för berättaren och för oss stödpersoner runt omkring avser Viktors karriärväg. Det går att utifrån berättelsen göra en tolkning av vad Viktor skulle vilja jobba med. Vi gissar att den första Joakim kan vara en möjlig modell för hur Viktor helst skulle vilja gestalta sitt yrkesliv. Det blir också tydligt vad han menar är god livskvalitet. I det avseendet är avsnittet om paradisskeppen centralt. Där förmedlar Viktor en bild av livskvalité som förknippat med materiellt välstånd och tillgång till en variation av spännande upplevelser.
I det moderna samhället befinner vi oss mitt i en tid av snabb utveckling av såväl samhällsstrukturer som teknologi. Den snabba förändringstakten har gjort att en livlig diskussion har satts igång om huruvida utvecklingen är hållbar. Rymdberättelsen är intressant även för hållbarhetens ekonomiska och ekologiska dimensioner. Den beskriver en möjlighet för en fortsatt ekonomisk och befolkningsmässig expansion ut i den oändliga världsrymden. Här blir en etisk och estetisk diskussion intressant. Är det en vacker tanke att rymden koloniseras av miljoner miljarder människor? Är det möjligt att förena en sådan vision med idén om en hållbar utveckling?
Diskussion
Detta avsnitt avhandlar de aspekter av Viktors utsagor som vi funnit särskilt intressanta att ställa i relation till den tidigare forskningen och det teoretiska ramverket. Först resonerar vi utifrån ett kreativt perspektiv, för att sedan mer gå in på undervisning och utredningar. Avslutningsvis visar vi på uppsatsens brister och förtjänster samt förslag på vidare forskning.
Det kreativa perspektivet
En av de parametrar som är intressanta vid bedömning av speciella förmågor är huruvida de har ett inslag av kreativitet (Treffert 2010). Enligt vår bedömning uppvisar Viktors rymdberättelse inslag av kreativitet i den meningen att idéerna med största sannolikhet är hans egna. Ur ett rent språkligt perspektiv, exempelvis när han namnger rymdskepp och andra inslag i berättelsen, uppvisar han stor originalitet och kreativitet. Från de sökningar vi gjort via sökmotorer på internet, kan vi inte hitta några av dessa namn inom skönlitteratur eller fiction. Idén om 20 års ledighet mitt i livet vittnar också om originalitet, och kan även vara en önskan om hur livet borde vara enligt Viktor. Just en önskan om hur verkligheten borde vara, finns att hitta på en rad ställen i hans berättelse. Det eviga, oföränderliga och stabila är också möjligen uttryck för Viktors förhoppningar på sitt fortsatta liv och tankar om livskvalité. Det krävs heller inte alltför stor fantasi att kunna härleda berättelsen om de tre Joakim till Viktor själv. Detta kan mycket väl vara en spegling av hur han i egenskap av expert skapar denna civilisation i verkligheten. De här observationerna stöder Trefferts (a.a.) påstående att kreativitet, som i andra fall ofta tycks saknas hos personer med autism, kan utvecklas inom ramen för ett specialintresse.
Om vi bedömer Viktors berättelse i förhållande till det spektrum för särskilda förmågor som föreslagits av Treffert (a.a.) så menar vi att Viktors berättelse tyder på att han är en savant, alltså hamnar på steg två av tre på Trefferts (a.a.) grovskaliga spektrum. Hans berättelse tyder på att han använder en betydande intellektuell förmåga när han bygger sina modeller och skapar sin berättelse. Det är alltså fråga om mer än att bara minnas en massa fakta kring ett område som kännetecknar det första steget. Dock är det inte något häpnadsväckande som gränsar till det övernaturliga över berättelsen och vi skulle inte förundras om en neurotypisk gymnasieungdom gav prov på liknande förmågor. En betydligt mer raffinerad och tydlig berättelse skulle placera Viktor bland underbarnen på Trefferts tredje steg. Så verkar det dock inte förhålla sig i vårt fall.
Ur ett undervisningsperspektiv
Winter-Messiers (2007) betonar det faktum att specialintresset (SIA) inte bör ses som en kuriositet hos personer med AS, utan som en grundläggande struktur i personens föreställning med vars hjälp de förstår den värld de lever i. Med den förståelsen är det svårt att motivera vare sig ett bemötande eller en undervisning som inte tar hänsyn till SIA hos dessa personer.
Eftersom specialintresset ger en ingång till personens tankevärld så är det värt en ansträngning att lyssna på den ibland repetitiva berättelse som personer med AS delger oss. Vi ser i vårt resultat och kanske ännu tydligare i de transkriberade intervjuerna att det finns gott om ingångar att använda sig av specialintresset i matematikundervisningen. Hur stor volym har exempelvis en glaspöl med en sida på sex mil? Ett så mångfacetterat specialintresse som vi fått ta del av i den här studien har även samhälls- och naturvetenskapliga ingångar. Skall man bedriva en undervisning som är i enlighet med det relationella perspektivet (Persson 2007) och som grundas på inkludering (Haug 1998), kan man således inte bortse från SIA.
En hälsoaspekt kan också kopplas till specialintresset. Winter-Messiers (2007) har observerat de brister som så starkt förknippas med AS, tycks minska radikalt och snarare vändas till styrkor. Exempelvis finns en stor uthållighet hos personer med AS när de får ägna sig åt det motiverande specialintresset.
Det finns alltså studier som visar att dessa personer mår bra av att prata om och aktivt utföra sitt intresse. Med den symboliska interaktionismens som förståelsegrund är specialintresset en garanti för ett gemensamt intelligensande. Det är kanske något alla människor har gemensamt att vi behöver omge oss med människor som vi delar grundläggande förståelser och värderingar med. Specialintresset är ett sätt och kanske det enda sättet för en person med AS att uppfylla det grundläggande villkoret.
Utredningsperspektiv
Denna studie kan betraktas som ett exempel på hur en slags utredning eller kartläggning av ett specialintresse kan se ut. En sådan utredning som skapar sig en djuplodande bild av specialintresset skulle kunna bli ett standardverktyg för att frambringa en god lärmiljö för personer med AS. Utredningen skulle kunna användas både i skolan och av vårdnadshavare. Detta menar vi kan hjälpa personer i omgivningen att ”nå” personen med AS på ett annat sätt och, som Jensen & Jensen (2007) beskriver det, skapa en kollektiv meningsfullhet.
Uppsatsens brister och förtjänster
Studien bör ses som ett försök att förstå kvalitativa innebörder och betydelser i specialintresset hos en person med AS. Detta tycks vara ett angeläget, men relativt outforskat område. Det går inte att dra några generella slutsatser om specialintresset hos personer med AS utifrån vår studie, eftersom vi bara har data från en individ. Däremot finns det möjlighet att jämföra vår beskrivning med beskrivningar av andras specialintressen för att hitta likheter och skillnader. Vår ambition var att grundligt och detaljerat försöka förstå respondentens intresse och tankevärld. Vi tror att den detaljerade bilden är en styrka och vi hoppas att uppsatsen kan fungera som inspiration till att fler studier av det här slaget kommer att göras. Detta utifrån perspektiven att det är intressant grundforskning och för att det skapar positiva sociala situationer där personer med AS får uppleva uppskattning för sitt specialintresse.
Vidare forskning
Som ovan nämnt, är detta ett bidrag till diskussionen om hur det går att studera specialintresset hos personer med AS. Om flera studier som liknar denna genomförs, vore det intressant att göra en metastudie där olika narrativa specialintressen jämförs. Även en utvärderande studie om hur pedagoger aktivt arbetar med specialintresset som motivation i undervisning vore intressant att se i framtiden.
Sammanfattning
Studien syftar till att öka kunskapen om specialintresset hos personer med AS samt om hur det kan användas i undervisningen. Vi har valt att göra en fallstudie med Viktor, som har specialintresset rymden. Viktors specialintresse är av narrativ karaktär. Han har konstruerat en detaljerad berättelse om en civilisation i rymden och gjort modeller av rymdskepp för att illustrera den. Viktor har delgett oss denna berättelse under tre intervjutillfällen.
Upptakten till studiens syfte är en artikel i Svenska Dagbladet där skolans oförmåga att ta tillvara elevers särskilda förmågor avhandlades. Forskning gör gällande att specialintresset kan förstås som en lins genom vilken personer med AS förstår sin omvärld. Detta innebär att att personen med Asperger får försämrad funktionsförmåga om de inte bemöts inom ramen för specialintresset.
Specialintressents avgörande roll för personer med AS innebär att det i ett relationellt och inkluderande perspektiv inte går att bortse från specialintresset när man utformar sin undervisning. Socialkonstruktivismen ett givande verktyg att förstå hur kunskap och identitet skapas på ett kollektivt plan.
Viktors berättelse består av en beskrivning av en framtida fiktiv rymdcivilisation. Den innehåller även en berättelse om hur civilisationen kommer till med början i den tid vi lever i nu. Civilisationen är uppbyggd kring stim av ett nästan oändligt antal rymdskepp. Mitt i Rymdskeppsstimmet finns paradisrymdskeppen där man får vila upp sig efter att ha jobbat i tjugo år på ett arbetsskepp.
Viktors berättelse vittnar om både semantiskt och narrativ kreativitet, vilket ger oss fog att se betydande fördelar med att använda sig av hans specifika intresse och förmågor i undervisningssituationer. Vi menar att det är en framkomlig väg att utgå från specialintresset hos en person med Asperger i en kvalitativ intervjustudie och föreslår vidare forskning inom området.
Referenser
Asperger, H. (1944). "Autistisk psykopati" i barndomen. I Frith, U. (red.) (1998). Autism och Aspergers syndrom. Stockholm: Liber.
Emanuelsson, I. (2004). Integrering/Inkludering i svensk skola. I Tøssebro, Jan red. (2004). Integrering och inkludering. Lund: Studentlitteratur.
Frith, U. (red.) (1998). Autism och Aspergers syndrom. Stockholm: Liber.
Gergen, K. J. (2009). An invitation to social contsruction. Los Angeles: Sage Publications.
Gustavsson, Anders (2001). Inifrån utanförskapet: om att vara annorlunda och delaktig. [Ny utg.] Lund: Studentlitteratur.
Happé, F. & Frith, U. (red.) (2010). Autism and talent. Oxford: Oxford University Press
(2010). Autism and talent. New York : Oxford University Press.
Haug, P. (1998). Pedagogiskt dilemma: Specialundervisning. Stockholm: Skolverket.
Hellberg, Kristina (2007). Elever på ett anpassat individuellt gymnasieprogram: skolvardag och vändpunkter. Diss. Linköping: Linköpings universitet.
Jensen, Elsebeth & Jensen, Helle (2008). Professionellt föräldrasamarbete. 1. uppl. Stockholm: Liber.
Kvale, Steinar (2009). Interviews: learning the craft of qualitative research interviewing. Los Angeles: Sage Publications cop.
Kvale, Steinar (2009). Interviews: learning the craft of qualitative research interviewing. Los Angeles: Sage Publications cop. Citerar Murray, M. (2003). Narrative psychology and narrative analysis. I Camic, P., Rhodes, J. & Yardley, L. (red.), Qualitative research in psychology:expandning perspectives in technology and design (ss. 95-112). Washington, DC: American Psychological Association Press.
Lagerblad, A. (2011). Ruben fick bakläxa trots att han är mattesnille. Svenskadagbladet, 1 november.
Persson, B. (2007). Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. Stockholm: Liber.
Treffert, D. A. The savant syndrome: an extraordinary condition. A synopsis: past,
present, future. I Happé, F. & Frith, U. (red.) (2010). Autism and talent. Oxford: Oxford University Press.
Trost, Jan & Levin, Irene (2004). Att förstå vardagen: med ett symbolisk interaktionistiskt perspektiv. 3., [rev. och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur.
Winter-Messiers, M. A. (2007). From Tarantulas to Toilet Brushes: Understanding the Special Interest Areas of Children and Youth With Asperger Syndrome. Remedial and Special Education 2007 28: 140.
Winter-Messiers, M. A. Herr, C. M., Wood, C. E., Brooks, A. P. Gates, M. A. M., Houston, T. L. & Tingstad, K. I. (2007). How Far Can Brian Ride the Daylight 4449 Express? : A Strength-Based Model of Asperger Syndrome Based on Special Interest Areas. Focus Autism Other Dev Disabl 2007 22: 67.
Westlund, Barbro (2009). Att undervisa i läsförståelse: lässtrategier och studieteknik för de första skolåren. 1. utg. Stockholm: Natur & kultur.
